I början av mars sände SVT:s Uppdrag Granskning ett reportage om Grums kommun. Kommunen valdes ut för att exemplifiera situationen i mindre orter i Sverige. Många orter möter svårigheter vad gäller exempelvis avfolkning och arbetslöshet. Reportern Joakim Lamotte åkte tillsammans med fotografen Åke Wehrling till Grums för att berätta om situationen i Grums kommun.
Reportaget väckte snabbt starka åsikter. Grums kommunordförande, som blev bortklippt ut programmet, gick ut på Aftonbladet Debatt och anklagade programmet för att ”konsekvent förtiga ljuspunkter”, många kommuninvånare kände inte igen sig i beskrivningen medan andra tyckte att det att det var ett reportage som på ett bra sätt skildrade de svårigheter som mindre orter i Sverige ställs inför.
För oss kommunikatörer är däremot det mest intressanta i diskussionen att Paul Ronge, en av Sveriges mest meriterade medierådgivare, offentligt gått ut i polemik med Joakim Lamotte och tagit tydlig ställning för sin uppdragsgivare. Det händer inte ofta att krisrådgivare, som vanligtvis arbetar bakom kulisserna med att förbereda uppdragsgivare inför ett reportage och under eventuell efterföljande debatt, ger sig in i debatten.
Debatten om Paul Ronges inblandning har följt mycket av den vanliga diskussionen om pr-konsulter eller medierådgivare. ”Hired Guns”, ”betalda för att tycka”, och ”icke-objektiv” har varit ord som använts för att beskriva Ronges inblandning.
Paul Ronge är något av ett unikum på den svenska arenan. Han har varit inblandad som rådgivare i flertalet stora kriser i det svenska näringslivet. Han är välkänd, to say the least. Han har i det aktuella fallet utnyttjat alla kanaler han har: sin blogg på Resumé, sin egen blogg och sitt inflytelserika Twitterkonto.
Kommer fler pr-konsulter att offentligt ta ställning för sina uppdragsgivare?
Egentligen, vem är bättre lämpad att ta strid än en person som arbetar med det varje dag?
Anledningen till att vi inte gör det kan vara att vi pr-konsulter har en oklar roll i det offentliga rummet. Jämfört med advokater, som erkänt tar ersättning för att föra fram sina klienters synpunkt, lider vi av ett trovärdighetsproblem.
Advokater ska, oavsett vem de representerar, följa lagen. Men vilken lag följer vi pr-konsulter?
Branschdirektiv? Etiska spelregler? Moral?
För mig blir debatten efterföljande Ronges offentliga inblandning i Grums-debaclet ett bevis på att vi som pr-konsulter måste tydliggöra vår roll när det kommer till krishantering och medierådgivning i stort.
Förhoppningsvis har Paul Ronge satt en fot i en dörr som vi andra kan lirka upp ytterligare.
Artikeln publicerades först på Dagens Media.