Alla som jobbar med pr, och säkerligen alla som köper pr, brottas med frågan om hur man mäter arbetet? Fina inlägg har på senaste tiden skrivits av bland andra Tor Löwkrantz (som för övrigt delar den fina ändelsen ”tz” i efternamn med mig) och Sven Wennerström (som inte delar ändelsen tz med mig, men är bra ändå) där de båda kallar annonsvärde skadligt för branschen och ett ickemått. Läs även Carin Fredlunds krönika i Dagens Media om reklamvärldens ekvivalent till annonsvärde.

I morse snubblade jag även, genom kollegan Cosanna Preston från Porter Novelli i Nairobi, över ett lika intressant inlägg med samma tema. Warren Weeks från Cubit Media Research frågar Is Advertising Value Equivalent (AVE) the Crack Cocain of the PR world? Weeks är mycket negativ till att mäta framgång med kommunikation genom annonsvärde.

Istället listar han flertalet tydliga frågor man kan ställa sig, och diskutera med sina kunder, för att utvärdera arbetet. Precis som både Löwkrantz och Wennerström är inne på måste man se till vilken effekt man haft i den målgrupp man faktiskt vill nå/förändra/påverka.

1. How often did we manage to place our messages in front of our target audiences, in comparison with those we’re competing against?
2. How consistently did we place those messages?
3. Were our messages couched in favorable terms?
4. What evidence is there that our messages elicited the desired shift in audience attitudes?
5. What evidence is there that our efforts have brought about desirable audience behavior (like buying our products or services etc.)

Jag är helt enig. I concur, som amerikanska doktorer säger. Men, enligt min erfarenhet är det inte lätt att övertyga kunder om att mäta enbart andra värden än AVE, just eftersom det är så lätt! Kvalitativa, mjukare värden i all ära (eller tydligt kvantifierbara dito) är alltid bra som komplement tänker de, men ”show me the money” säger de. Och, om man arbetar med en kund, som till råga på allt tidigare arbetat med en byrå som alltid redovisat resultat enkom i annonsvärde, då har man ett digert arbete framför sig. En kommunkationschef, som ska rapportera till en marknadschef, som i sin tur ska redovisa till en dito i USA, som i sin tur ska redovisa till en VD vill, enligt min erfarenhet, ofta ha en enkel siffra. ROI. Vad investerade vi, och vad fick vi tillbaka. Även om man visar på en säljökning möter jag ofta kommentaren (från kunder i alla discipliner): ”men det kan ju lika gärna vara reklambyråns förtjänst. Hur vet vi vad ni gjort?”. Svårt.

Oavsett tydlighet i målsättning, uppspecade planer där man i detalj redogör för respektive målgrupps betydelse och vad vi vill åstadkomma med kommunikationen till just den målgruppen, är det ofta Mammon som talar. Vilket är helt rätt. Vi sysslar med att förbättra våra kunders affärer. Men resultatet behöver inte, och kan inte, mätas direkt i kronor och ören. I slutändan, i det långa loppet, ja. Har vi ökat vår försäljning? Har vi fått in fler medlemmar? Har vi ändrat attityden till en viss fråga och på så sätt förenklat för våra kunder att göra affärer? Ja, eller nej.

Lösningen då? Vi som arbetar med PR måste sluta använda annonsvärde som enda mätverktyg. Annars kommer kunderna alltid kräva det. Det blir institutionaliserat. The easy way out. Om det är det enda värde som kunderna är vana vid är det väldigt svårt att bryta mönstret om man kommer in som ny konsult hos en kund. Men det kan nog ta ett tag.

Kom igen nu hörni.

Igår anordnade vi ett jättespännande frukostseminarium för Veet på SelmaSpa Clarion Sign. Vi bjöd in en av Europas främsta experter inom hår, professorn i cellbiologi Desmond Tobins från Bradford University i England. Han föreläste om hår ur ett biologiskt, historiskt och kulturellt perspektiv, så att alla närvarande journalister och bloggare fick lära sig allt om håret in i minsta detalj.

Bland annat fick de veta vilken del av kroppen som är hårigast. Vet ni det?  Eller vad är det för skillnad mellan brunt, rött och blont hår? Han fortsatte med att berätta vilka lösningar det finns för att ta bort oönskat hår på kroppen, och överlämnade sen ordet till Veets Nordic Brand Manager som presenterade Veets produktnyheter inför vår 2012, bland andra den nya Hair Minimising Body Moisturiser. Förhoppningsvis får ni tips och några svar på tidningarnas skönhetssidor alldeles snart!

Veet Hair Minimising Body Moisturiser

Tack för ett lärorikt och givande event!

Svaret: Nästippen är den del av kroppen som är hårigast.

På torsdag den 27 oktober är alla reseintresserade välkomna till MSC Cruises arabiska oas i Gallerian i Stockholm. MSC Cruises presenterar den nya katalogen för 2011/2012 med nyheter som Förenade Arabemiraten, nytt SPA-koncept och ytterligare ett nytt kryssningsfartyg: MSC Divina. Kryssningsexperten och resejournalisten Heidi Rovén kommer att hålla ett föredrag om kryssning kl. 12.30.

Under dagen kan man dessutom tävla om en kryssning för två till Arabemiraten.

Varmt välkomna!

Nyligen lanserade Vigo en serie tuggummin. Det unika med dessa är den tydliga ”funktionen” och att de ska passa ”den aktiva människan”. Redan där börjar jag fundera – tuggummi är för mig inte synonymt med en aktiv människa? Nåja.

Vigo finns alltså i tre varianter:

• vigo BEAUTY – med ämnen för ”sund och elastisk hud”.
• vigo ACTIVE – med ämnen för ”ökad fysisk kapacitet”.
• vigo FOCUS – med ämnen för ”ökad mental prestationsförmåga”.

Jag såg reklamfilmen för Vigo i morse. Budskapet är tydligt – du blir snygg och smart om du tuggar Vigo. Tuggummits påstådda effekter har diskuterats flitigt på forum och bloggar under gårdagen, och det har kallas för den dummaste produkten någonsin. Jag är villig att hålla med.

Men… Det intressanta är att Vigo tuggummi redan har fått utrymme i TV4 Nyhetsmorgon, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet – dock inte i positiv bemärkelse.

Jag kan dock tänka mig, trots all negativ publicitet, att många i vårt avlånga land kommer ge mirakeltuggummit en chans. Jag betvivlar produktens effekt, men jag tror inte att det spelar någon roll. Det pratas ofta om huruvida all pr är bra pr och i det här fallet tror jag att all uppståndelse och debatt kring effekterna av tuggummit faktiskt gynnar Vigo. Är det ett medvetet val och till och med en pr-strategi från företagets sida att provocera med alla påstådda effekter? Det är i alla fall inte omöjligt att vi inom kort kan få se nyheter om ett storsäljande skönhetstuggummi.

Jag kanske skulle prova ändå? Återkommer om jag blir snyggare…

Utmärkelsen ”Best Multinational Consultancy to Work For” offentliggjordes i samband med prisutdelningen av 2011 EMEA SABRE Awards som hölls i Prag, Tjeckien, i förra veckan. Studien har genomförts av The Holmes Report. För oss på Prat PR som representerar Porter Novelli i Sverige, är samarbetet med ett globalt pr-nätverk givande på många sätt. Kanske främst möjligheten att få arbeta och inspireras av duktiga konsulter i andra länder, men också att vi har kunnat projektleda och genomföra en rad framgångsrika pr-kampanjer för våra kunder i länder som Frankrike, Tyskland, Norge, Danmark och Finland.

Best Multinational Consultancy to Work For: Porter Novelli
One of the things that stands out about Porter Novelli is that while there is clearly a shared culture from office to office — one that is warm, friendly, and collaborative — there is also a high degree of local control when it comes to specific policies and practices.

So while professional development is centralized, with a new PN University (introduced in 2009) for mid-level executives and above supplementing the offerings of parent company Omnicom, many work-life benefits are decided locally, although in general the firm tends to be flexible in terms of working arrangements and generous with perks.

There’s clearly a feeling that the firm is on the rise: “I am really encouraged by the progress we have made in the past year,” says one respondent. “It feels like we have a much stronger grip on our business and we are at the start of an upturn in our fortunes.” And another insists: “I think we are underrated in the market place. We have some great talent, innovative thinking, great people and fantastic creativity but we are too modest to shout about it!”

Other Multinational Consultancies: Grayling, Edelman, Burson-Marsteller, Weber Shandwick

I 2011 EMEA SABRE Awards tog våra nätverkspartners i Kenya och Rumänien hem tre prestigefyllda priser i vad som var en av de mest konkurrenskraftiga SABRE Awards på flera år, med mer än 2.000 inskickade bidrag. Våra finska vänner på Akvamariini var en av de nominerade.

Apex Communications Porter Novelli (Kenya) took home two SABRES for the Surprisingly Lifebuoy campaign on behalf of Unilever, in the Household Products category and the Geographic category representing Africa. This campaign also was a finalist for the Platinum SABRE – which recognizes the very best campaign of the year.

Nicola Porter Novelli (Romania) earned the Balkans Geographic SABRE for the “Right to Read” campaign on behalf OTP Romania Bank.

Ett tjugotal större svenska bloggare har åtagit sig att följa de pressetiska regler som Journalistförbundet sedan länge ger sina medlemmar.  Det står att läsa i det aktuella numret av Journalistförbundets medlemstidning Journalisten.  I ett reportage på temat ”etiska minfält” tar man bland annat upp hur bloggare utsätts för ”påtryckningar” från företag och PR-konsulter som vill köpa positiva inlägg.

Det är inte det att bloggarna inte längre vill ha gratis produktprover, de vill bara ha samma relation till företag som övriga media. Det vill säga: bloggarna vill att företagen ska köpa annonser när de vill göra reklam. Det redaktionella materialet, som exempelvis recensioner av nya produkter, vill bloggarna styra över själva.
Så här står det på första sidan av bloggen daisybeauty.com: ”Daisy Beauty och våra bloggare följer de svenska pressetiska reglerna”. Vilket jag antar är ett budskap till läsarna om seriositet. Ett läppglans som får högt betyg är alltså verkligen uppskattat av bloggaren på riktigt, och inte bara ett köpt inlägg som skrivits och bekostats av tillverkaren.

Hur påverkar det här oss i PR-branschen? Jag tror inte att det påverkar oss särskilt mycket. De flesta av oss är redan väl insatta i de pressetiska förhållningsreglerna och har lång erfarenhet av nyhetsvärdering utifrån läsarnas synvinkel (oavsett media). Och en bra nyhet är alltid en bra nyhet.

Men vi har sett en del PR-konsulters klantiga placeringsförsök publiceras i bloggar på senaste tiden. Alltså i bloggar som fortfarande inte anammat de pressetiska reglerna utan forsätter publicera negativ kritik utan att ge personer som kritiseras tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Därför kan det inte skada att fräscha upp etikkunskaperna en aning!

Bakom en god gärning ligger det skrivna ordet. Här är ett tänkvärt exempel på ordets makt. Med tanke på att det idag är vårväder, 18 grader varmt och strålande sol…

Vi lever in en globaliserad värld och för oss som pr-byrå i Sverige innebär det att vi påverkas dagligen av händelser runt om i världen. Söndag den 27 mars anlände jag i Miami, Florida, USA där jag nu i tre dagar ska delta på en global konferens med pr-konsulter från hela världen. För första gången på fem år har Porter Novelli samlat fler än 170 ledare och byråchefer från 36 länder på ett och samma ställe. I stort sett alla kontinenter är representerade; Europa, Amerika, Sydamerika, Australien, Asien, Afrika och Mellanöstern. Det är en fantastisk samling inspirerande människor, och jag kan inte annat säga än att jag är stolt över att vi på Prat PR är en del av detta. Vilken fantastisk resurs och källa till kunskap det finns här! Det är också intressant att se hur långt framme vi är i Sverige jämfört med andra byråer. Framförallt när det gäller sociala medier som en självklar del av pr-arbetet.

Frukostmöte med de nordiska kollegorna.

Morgonen inleddes med frukost kl. 07.00 och ett nordiskt byråchefsmöte. I tur och ordning presenterade vi marknadsläget i Sverige, Norge, Danmark och Finland, vi diskuterade aktuella pr-uppdrag för gemensamma kunder, utveckling och projekt inom sociala medier och hur vi ska arbeta mer med gemensam marknadsföring. Alla byråer utom Danmark har lanserat sina nya hemsidor med den nya Porter Novelli-looken, CC PR lanserar den nya hemsidan i mitten av april.

Efter ett inspirerande nordiskt frukostmöte, var det samling i den stora kongresshallen. På vägen in möttes vi av en vägg full av kundcase – Hall of Innovation – snacka om inspiration! Här jämförs vår byrå med många kreativa pr-uppdrag. Jag hade gärna stannat hela förmiddagen men det räcker inte tiden till – ser istället fram emot att läsa vidare i lugn och ro på vägen hem och sedan dela med mig till kollegorna på jobbet.

Hall of Innovation.

Att vara på konferens innebär nätverkande. Idag har jag pratat med Lawrence Gikaru, Managing Director för Apex Porter Novelli i Kenya om utmaningen att jobba med pr i ett land där större delen av befolkningen är analfabeter. Befolkningen läser inte tidningar, de har inte tillgång till tv och de har heller inte tillgång till internet. För internationella konsumentvarumärken som Unilever och Nestlé måste man arbeta med helt andra kreativa lösningar. Intressant och lärorikt. Med Tim Walmsley, Regional Managing Director för Impact Porter Novelli Mellanöstern, har jag diskuterat det politiska läget i allmänhet och verksamhetsutveckling i synnerhet. Robert Kim, Founder and President för KorCom Porter Novelli i Sydkorea. Vi har skrattat åt att Prat PR sitter i sydkoreanska ambassadens före detta lokaler i Stockholm. Robert har inte varit i Sverige, men han är idag chef över den 30 man starka pr-byrån i Seoul, samtidigt som han bor och undervisar i journalistik och teknisk kommunikation på Colorado State University in Fort Collins, Colorado.

En av dagens höjdpunkter var föreläsningen med Mark Goldstein, Vice Chairman BBDO North America och Member of BBDO Worldwide Board. Han pratade bland annat om presentationsteknik. Ett av hans råd var ”People don’t remember slides, they remember what you made them feel!”. Det tar jag med mig. Nu ska jag mingla vidare och träffa fler nätverkskollegor.

/Gabriella

Alla som jobbar med PR arbetar på ett eller annat sätt, eller har på ett eller annat sätt arbetat med att pitcha en nyhet/sakfråga till en journalist, bloggare, känd twittrare etc. Det är inte alltid lätt, framför allt om man har oturen att jobba med en kund eller produkt man inte riktigt tror på.

Åsikterna går isär om huruvida det är kunden själv som ska kontakta journalister, eller om PR-byrån ska ta en inledande kontakt. Ofta beror det på hur stor vana kunden i fråga har vid att tala med journalister. Naturligtvis är det vårt jobb som PR-konsulter att göra kunden bekväm med detta eftersom det är slutmålet – att få kunden att tala med media, men ibland räcker tiden inte till och en mix är på sin plats. Men, vem som än tar kontakten tycker jag att vi i Sverige (det finns säkert lysande exempel som jag inte vet om) är sämre på den väldigt riktade pitchen. Telefonsamtal i all ära, men det finns några lysande exempel på detta från USA.

Scott Monty, Head of Social Media hos The Ford Company, är en nestor inom corporate social media. När Ford i höstas bjöd in journalister till Ford Focus Global Test Drive, spelade de in personliga hälsningar till journalister som bjöds in att delta. Journalister inom olika områden bjöds in av den anställde på Ford som kunde mest om just det området. Personerna som bjöd in hänvisade även till eventuella tidigare kontakter och uppmanade journalisterna att publicera filmerna på sina egna web-sidor eftersom deras läsare kunde vinna en resa och en plats på provkörningen. Filmerna publicerades på Youtube så att alla kunde se dem. Personligt i allra högsta grad, intresseväckande och transparent. Ford lyckades även med konststycket att göra en pitch (som vanligtvis är något ganska ”privat”) till något som journalisterna faktiskt publicerade på sin tidnings sajt. Snyggt! Jag gillar speciellt att Jim Farley i filmen nedan är härligt osäker, flackar med blicken och ser lite allmänt bortkollrad ut. Ger en genuin känsla.

Ett annat lysande exempel på personligt pitchande kommer från NYT-journalisten David Pouge som från journalistens håll beskriver hur bra det kan vara med PR-pitcher, att journalister faktiskt i allra högsta grad behöver få information. Men, i de allra flesta fallen är informationen irrelevant, för opersonlig och för innehållslös. Jag tror att alla PR-konsulter och journalister känner igen sig i det.

Han tar upp företaget CodeWeavers som skapat ett program som heter Crossover Impersonator som låter en köra Windows-program på Mac utan att äga en kopia av Windows. Anspelande på namnet ”Impersonator” spelade de in en film, utklädda till figurer från The Wizard of Oz och till Cher, som riktade sig direkt till Pouge. I filmen säger de sig vara ”huge fans” till Pouge och förklarar på ett enkelt sätt alla funktioner med deras Impersonator. Kolla framförallt in pappfigurerna i bakgrunden som alla har David Pouges ansikte!

Underbart!

Varför använder vi i Sverige då inte film i lika hög grad för att pitcha? Är det för att vi är rädda för att lägga alla ägg i en korg? Nja, man gör ju i princip samma sak när man per telefon eller mail erbjuder en journalist exklusivitet. Är det för att vi inte använder rörligt material? Nja, det kan inte heller stämma eftersom den senaste rapporten från World Internet Institute, Svenskarna och Internet (ladda ner här) visar att vi i allt högre grad använder internet för att se på rörligt material.

Jag tror helt enkelt att vi är ovana, att vi inte riktigt vågar ta ut svängarna i våra pitcher. Jag tror att pitchande fortfarande anses vara lite fult och skämmigt. En annan bidragande faktor till att de kommit längre i USA tror jag har att göra med Silicon Valley och alla start-ups som finns där. När tech-bloggare får hundratals releaser och pitcher om hundratals start-ups med liknande tjänster gäller det att sticka ut, och det verkar som att tech-bloggare och journalister är lite mer rock n’ roll än exempelvis en svensk vetenskapsjournalist eller matjournalist, som vi jobbar mycket mot (inget ont menat om någon av grupperna). Är det så att de i USA helt enkelt vågar ta ut svängarna mer, att vi i Sverige fortfarande sitter fast i ett ”traditionellt” pitchande?

Om ni har bra exempel på underfundiga och roliga pitcher från Sverige så tar jag tacksamt emot förslag. Jag vill gärna skriva en liknande post om bra exempel från vårt avlånga land där Kung Bore aldrig tycks släppa sitt grepp.

Igår ägnade vi oss åt lite huvudräkning på lunchen. Temat var Super Bowl. Ni vet, världens största reklamjippo som äger rum nu på söndag. Eller?

I Sverige är intresset för amerikansk fotboll, för att uttrycka det försiktigt, väldigt lågt. Det är nog fler som dagen efter matchen vet allt om Bruce Springsteens halvtidsshow eller kvällens bästa reklam, än vilket lag som faktiskt vann matchen.

Men uppståndelsen handlar förstås inte bara om självaste Super Bowl-aftonen; vad som sänds i tv-rutan just där och då. Flera veckor (om inte månader) innan matchen skrivs, rapporteras och till och med forskas det om vilka som betalar världens högsta pris för att synas i tv.

Enligt uppgifter kostar det cirka 3 miljoner dollar att köpa en halv minut av tv-tiden och frågan man ställer sig är förstås: ”Är det värt så mycket?” Vi kom fram till att det nog kan löna sig. Med tanke på den uppmärksamhet och den respekt det kan innebära att ha en reklamspot under Super Bowl, kan det definitivt löna sig.

Reklamen kan till och med leda till en nationell debatt. Titta bara på ”gay-dating-sajten” Mancrunch.

Vad tror ni företagen betalar för? Är det främst den faktiska exponeringen (cirka 100 miljoner tittare) under de 30 sekunder man betalar för, eller är det själva snacket om varumärket och deras reklam?