Exklusivt för pressdagen var en Walk In Closet presenterad av Brandos och Electrolux med nyheter ur det nya superutbudet med jeans, väskor och såklart – skor.
Tack alla ni 95 fantastiska journalister, stylister och bloggare som kom på vår pressdag!
Tveka inte att höra av er till mig om ni har frågor kring våra kunder.
I förra veckan hade vi vår första pressdag i vårt nya showroom. Ni vet väl att Prat PR numera sitter på Tulegatan 11 i nya, fina lokaler? Det var i alla fall många som hittade hit den 17 oktober, vilket vi är väldigt glada för.
Visst kommer vi alla ihåg JC? Jag minns när jag hemma i Hudiksvall jublade när den åtråvärda inbjudan till säsongsrean damp ned i brevlådan. I timmar stod jag och mina vänner i kö för att vara bland de första in i reakaoset.
Jeansen hade bootcut, var låga i midjan (Britney-låga) och matchades med en tight bomullstopp i en färgglad kulör. Men sen hände något. Jag glömde bort JC. Jag växte upp och JCs målgrupp blev i min mening allt mer otydlig. Konkurrensen har hårdnat och den målgruppen JC riktade sig till när jag var ung har vuxit upp och är nu köpstarka 20-någonting-åringar med flera starka varumärken med tydlig profil och målgrupp att välja bland när det kommer till shopping.
Nu tar JC nya tag och byter namn till JC – Jeans Company. Med flera kända personer i spetsen, bland annat Anine Bing, Anton Hysén och Adam Tensta vill JC visa upp ett bredare denimsortiment för att nå fler.
Jag är väldigt nyfiken på vad som komma skall. När Lindex för ett antal år sedan genomförde en varumärkesförflyttning förde det bara med sig något positivt. Bra jobbat Lindex!
Hur JCs nya profil och varumärke mottas ska bli spännande att se. I min mening kan den här varumärkesförändringen bara föra med sig gott. Lagom till löning kanske det är dags att unna sig ett besök på JC igen.
I onsdags var jag på plats i Göteborg för SM Unga Bagare 2012. Jag är presskontakt för projektet och fanns på plats från tidig morgon till sen kväll för att hantera media.
SM Unga Bagare är en tävling för deltagare under 23 år och arrangeras för 22:a året i rad för att skapa intresse för bagaryrket bland yngre samt att visa upp det kreativa hantverket bakom bröd.
Varje tävlande bakar, efter egna recept, 4×15 franskbrödsbullar, 4×15 vetebrödsbullar, 4×15 wienerbröd, 3+6 matbröd samt ett dekorbröd eller en tårta. Bakverken ställdes ut i shoppingcentrat Nordstan och en jury bedömde kreativitet, smak, färg och form på bakverken.
Årets vinnare heter Susanna Söderman, ett energiknippe och en duktig bagare. Dagarna som presskontakt avslutades med ett besök i TV4 Nyhetsmorgon där Susanna bjöd Kristin och Steffo på bakverk i världsklass!
Trevlig helg! Imorgon njuter jag av SM-limpa till frukost.
Prat PR är samarbetspartner till det globala nätverket Porter Novelli som har utvecklat planner-verktyg för pr-byråer. Under ett par år har vi regelbundet använt oss av en planner-metodik, kallad Compass. När vi går in i uppdrag med en inledande plannerfas så kan vi se att de kampanjerna ofta är mer effektiva och många gånger får större genomslag än när vi inte har gjort det. Det hela är ganska enkelt. Under processen får vi ut relevanta, koncisa och mycket värdefulla insikter om de konsumenter som vi väljer att rikta pr-insatserna mot.
Att basera en kampanj på vad målgruppen verkligen tycker och varför han eller hon tycker så och har för relation till ett varumärke kan tyckas vara en självklarhet men om man inte har en välutvecklad och tydlig process för detta så slarvas ofta analysfasen över och mynnar ut i kvalificerade gissningar istället för verkliga insikter.
Vi har arbetat under en längre period med pr-planning och sett vilken skillnad det gör för pr-arbetet. Det är också signifikant att när vi verkligen arbetar oss fram till rätt insikt och följer upp med en idé som bär, så kan vi också komma oerhört långt även med mindre budgetar. Dessutom har dessa idéer en tendens att fungera lika bra i vitt skilda kanaler. När det är enkelt att integrera en kampanj i många olika kanaler så förstärker det i sig själv budskapen och gör kampanj mer effektiv.
Det är så kommunikation fungerar när den är som bäst. Därför satsar vi mer på planning. Vi har en kreativ planner på byrån och vi utbildar alla våra medarbetar i metodiken.
För att lyckas med att kommunicera med olika intressenter måste vi skaffa oss insikter om hur de tänker, vad de pratar om, gillar, inte gillar och varför de föredrar det ena framför det andra och hur de tar till sig information och när. Vad får dem egentligen att interagera med ett företags varumärke? För pr-konsulter är det nödvändigt att förstå de bakomliggande orsakerna och vad som verkligen påverkar. Inte nog med det vi måste också kunna leda det i bevis och för det behöver vi rätt verktyg. Vem har sagt att det bara är reklambyråerna som ska arbeta med detta?
Det nya medielandskapet där allt fler digitala kanaler växer fram ger oss otroligt många nya intressanta kommunikationsvägar men samtidigt ställer det också nya krav på oss pr-konsulter. Medieterrängen som vi ska navigera oss igenom ter sig allt mer snårig och föränderlig och kräver bättre kartor och kompasser. Det behövs finstämmigare instrument för att vi ska kunna lyssna in målgrupperna för att hitta rätt strategi och vi kan inte längre lita att vi ska nå ut med budskap och relationsbyggandet på samma sätt som tidigare. Man skulle kunna säga att det har blivit mer utmanande på samma gång som vi upplever att möjligheterna att bygga nära relationer med målgrupperna är större än någonsin tidigare. Dock kräver detta att man väljer att fokusera på genomtänkta strategier och budskap. Det bästa sättet att få fram dem är genom djupa insikter om mottagarna, annars riskerar pr-budgeterna att spridas ut för tunt på alltför många spridda insatser.
För oss handlar planning framför allt om att bli bättre på konsten att säga rätt sak till rätt målgrupp. Genom planning skapas en verklighetsbaserad strategisk plattform för det kreativa arbetet. Den bygger på verkliga insikter om hur konsumenterna tycker och tänker och hur deras faktiska behov och önskemål ser ut. I Sverige har ett fåtal reklambyråer integrerat funktionen fullt ut i den kreativa utvecklingen. Bland pr-byråer är det fortfarande ovanligt. Några kommunikatörer anser det vara av mindre vikt eller rentav ovidkommande. Men det är naturligtvis inte upp till byråerna att avgöra om planning är nödvändigt eller inte. Det är till slut ett avgörande som ligger hos våra uppdragsgivare. Framtiden får utvisa om de anser att de gör säkrare investeringar med hjälp av planning. – Jag tror att allt färre reklamköpare är beredda att basera sina kommunikationsstrategier och investeringar på enbart intuition eller antaganden, eller ens gedigen erfarenhet och gott omdöme även hos de mest välrenommerade och erfarna konsulter. Eftersom det blir en konkurrensfördel för byråerna så spår jag att plannerfunktionen kommer att bli alltmer etablerad och vanligare på pr-byråerna. Eller att kunderna väljer att låta någon annan göra det arbetet som till exempel varumärkeskonsulter, reklambyråer eller annan specialiserad konsult.
För många år sedan, när Anna Serner var vd för Reklamförbundet, diskuterade jag pr-byråerna och reklambyråernas olika roller och discipliner med henne. Annas utgångspunkt var att först kommer reklam som sedan görs ut i olika medier, där pr är en kanal. Min syn var, och är, precis den motsatta – först kommer pr och sedan kommer ett flertal olika medieval där reklam kan vara ett sätt, event ett annat, pressbearbetning ett tredje. Pr är det kit som binder samman all kommunikation på ett företag.
I fredags var jag och mina kollegor Hannes, Eva och Ebba på besök hos Porter Novelli i London. Vi hade en kreativ eftermiddag tillsammans med delar av deras Food & Beverage- och Digital team. Vi delade med oss av svenska case som Heinz First Harvest och Sveriges bagare & konditorer.
Prat PR representerar sedan 2007 det internationella PR-nätverket Porter Novelli i Sverige. Porter Novelli är ett av de ledande PR-byrånätverken i världen och genom Porter Novelli har vi alltid tillgång till de senaste rönen inom PR och kommunikation.
Vi är otroligt glada över vårt besök på Porter Novelli UK och inom en snar framtid får vi på Stockholmskontoret besök av en välkänd Porter Novelli-profil. Stay tuned!
Alla som jobbar med pr, och säkerligen alla som köper pr, brottas med frågan om hur man mäter arbetet? Fina inlägg har på senaste tiden skrivits av bland andra Tor Löwkrantz (som för övrigt delar den fina ändelsen ”tz” i efternamn med mig) och Sven Wennerström (som inte delar ändelsen tz med mig, men är bra ändå) där de båda kallar annonsvärde skadligt för branschen och ett ickemått. Läs även Carin Fredlunds krönika i Dagens Media om reklamvärldens ekvivalent till annonsvärde.
Istället listar han flertalet tydliga frågor man kan ställa sig, och diskutera med sina kunder, för att utvärdera arbetet. Precis som både Löwkrantz och Wennerström är inne på måste man se till vilken effekt man haft i den målgrupp man faktiskt vill nå/förändra/påverka.
How often did we manage to place our messages in front of our target audiences, in comparison with those we’re competing against?
How consistently did we place those messages?
Were our messages couched in favorable terms?
What evidence is there that our messages elicited the desired shift in audience attitudes?
What evidence is there that our efforts have brought about desirable audience behavior (like buying our products or services etc.)
Jag är helt enig. I concur, som amerikanska doktorer säger. Men, enligt min erfarenhet är det inte lätt att övertyga kunder om att mäta enbart andra värden än AVE, just eftersom det är så lätt! Kvalitativa, mjukare värden i all ära (eller tydligt kvantifierbara dito) är alltid bra som komplement tänker de, men ”show me the money” säger de. Och, om man arbetar med en kund, som till råga på allt tidigare arbetat med en byrå som alltid redovisat resultat enkom i annonsvärde, då har man ett digert arbete framför sig. En kommunkationschef, som ska rapportera till en marknadschef, som i sin tur ska redovisa till en dito i USA, som i sin tur ska redovisa till en VD vill, enligt min erfarenhet, ofta ha en enkel siffra. ROI. Vad investerade vi, och vad fick vi tillbaka. Även om man visar på en säljökning möter jag ofta kommentaren (från kunder i alla discipliner): ”men det kan ju lika gärna vara reklambyråns förtjänst. Hur vet vi vad ni gjort?”. Svårt.
Oavsett tydlighet i målsättning, uppspecade planer där man i detalj redogör för respektive målgrupps betydelse och vad vi vill åstadkomma med kommunikationen till just den målgruppen, är det ofta Mammon som talar. Vilket är helt rätt. Vi sysslar med att förbättra våra kunders affärer. Men resultatet behöver inte, och kan inte, mätas direkt i kronor och ören. I slutändan, i det långa loppet, ja. Har vi ökat vår försäljning? Har vi fått in fler medlemmar? Har vi ändrat attityden till en viss fråga och på så sätt förenklat för våra kunder att göra affärer? Ja, eller nej.
Lösningen då? Vi som arbetar med PR måste sluta använda annonsvärde som enda mätverktyg. Annars kommer kunderna alltid kräva det. Det blir institutionaliserat. The easy way out. Om det är det enda värde som kunderna är vana vid är det väldigt svårt att bryta mönstret om man kommer in som ny konsult hos en kund. Men det kan nog ta ett tag.
Igår offentliggjordes en studie som våra kollegor på Porter Novelli i USA varit med och genomfört. Studien publicerades av tidningen PR Week (Det är en låst länk för oss/er som inte prenumererar – Förlåt för det) och undersökte attityder till saker som historiskt varit viktiga för journalister som arbetar med ”traditionell media” (i studien definierat som tidningar, TV, radio och nyhetsbyråer) och jämför alltså attityderna hos de anställda inom trad-media och anställda/arbetande inom nya medier (definierat som ”bloggers and on-line news sites”).
Ett av studiens mer intressanta fynd är att endast 38 procent av 855 respondenter i studien ansåg det vara av vikt att vara först med en nyhet. I dagsläget, när alla kan publicera en nyhet (alltså rapportera om själva händelsen) är det extremt svårt att vara först. Man ska ha extremt mycket tur (skicklighet?) för att vara på rätt tid och plats. När alla kan sprida information i valfri kanal på nätet är det först på plats som ”vinner”, oavsett om man är journalist, bloggare eller none of the above. Jag minns flygplanskraschen på Hudson River, den Arabiska våren, de fruktansvärda händelserna på Utöya och många fler som exempel på när de traditionella medierna inte varit först med rapporterna. Intressant i sammanhanget är även att samma siffra för enbart de anställda inom trad-media är 42 procent.
Studien pekar även på att journalister inom trad-media har en tuffare arbetsbörda i år jämfört med förra året och att 58 procent av dem konsumerar mest media online i jämförelse med bloggare/journalister vid digitala tidningar där denna siffra är 95 procent. Föga förvånande kanske.
Studien pekar däremot på ett intressant faktum i efterspelet till #dendärnyagrejenAjour och Emauel Karlstens uttalande om att ”alla är journalister”. Att ett ”scoop” inte är lika viktigt torde stämma ganska bra in på det som Ajour-gänget gör. De plockar upp nyheter och ämnen från andra ställen på nätet, refererar, kommenterar, analyserar och exemplifierar. I takt med att den snabba rapporteringen verkar bli mindre viktig är det nog just analysen som vi mediekonsumenter kommer vara villiga att betala för i framtiden. Och fullödiga analyser är svåra att få in på Twitters 140 tecken.
Med andra ord: Hej då uppradande av fakta och hej hej djupgående analyser, hej kontext och hej journalisten som expert. Det här stämmer överens med de trender vi ser här i Sverige, då exempelvis Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet lägger allt mer resurser på sina helgbilagor. När agnarna ska skiljas från vetet på den journalistiska arenan är det således inte en snuttifiering av nyheter vi ser, utan en motreaktion – en expertifiering.
Nu får vi vänta och se om grundarna av Ajour kommer kunna ta betalt för sin expertkompetens. Om detta råder det delade meningar, men eftersom andra sagt det bättre än vad jag kan länkar jag istället till Fredrik Strömberg som skriver om varför Ajour behöver en affärsmodell och en av grundarna, Johan Hedberg, som beskriver varför han har varit med och dragit igång Ajour.
Update: Strax efter det att jag skrev det här inlägget släpptes nyheten om att Metro är först i Sverige med att lansera en applikation som heter Scoopshot. ”Nu blir det enklare för alla vardagsfotografer att sälja bilder till Metro. Med hjälp av en app i din smartphone räcker det med några knapptryckningar för att tidningen ska kunna ta del av dina bilder. /…/ När något oväntat inträffar är det kanske just du som är ögonvittne och står närmast till med en mobilkamera. Det kan vara en nyhetsmässig vardagshändelse eller kanske något kul som en Hollywoodstjärna på hemligt besök.”
Alla är således journalister, i alla fall bildjournalister.
Bakom en god gärning ligger det skrivna ordet. Här är ett tänkvärt exempel på ordets makt. Med tanke på att det idag är vårväder, 18 grader varmt och strålande sol…
Som ni säkert känner till kan man på Facebook klicka bort annonserna och då får man upp ett formulär där man kan kryssa i varför och förklara sig. Tänker nu att det vore lika enkelt att göra samma sak på de reklamfinansierade TV-kanalerna. Hur många skulle då välja att få sina favoritserier sönderhackade av oändliga reklampauser?
Alla som jobbar med pr, och säkerligen alla som köper pr, brottas med frågan om hur man mäter arbetet? Fina inlägg har på senaste tiden skrivits av bland andra 
