Vad är det som gör att företag idag fortfarande satsar på könsstereotyp reklam. Det var ett av ämnena som diskuterades när jag i morse var med i morgonpasset i P3. Och visst känns det förlegat när kända varumärken som Lego, Heineken och Coke så tydligt delar in oss konsumenter i man och kvinna med bilden av att som flicka eller kvinna föredrar du rosa, kläder och smink. Medan om du är man förväntas älska öl, svart och äventyr. Och varför fungerar det på oss konsumenter? Jag menar att det handlar om den enklaste vägen till avkastning för företagen,  och det lättaste sättet för marknadsförare att dela in målgruppen, efter kön. Men företagen bär ett jätteansvar när det kommer till könsstereotyp reklam. De kan antigen bekräfta en gammalmodig bild av manligt och kvinnligt, eller så kan de undersöka andra faktorer hos målgruppen som driver till köp och istället katigorisera oss efter livsstil. På lång sikt tror jag varumärken har mycket mer att vinna på att inte dela in konsumenten  efter kön.

Ett av de värsta exemplen på stereotyp produktutveckling, som jag sett på länge, är Legos satsning på tjejer. Tjejlego där flickor förväntas bygga ett stall eller en skönhetssalong. Varför inte addera fler tjejdockor till övriga legosatsningar istället? Dessutom tycker jag att storheten med just Lego är fantasi, att kunna bygga vad som helst. Ta gärna en titt på äldre legoannonser som jag tycker är bra kommunikation för en i grunden fantastisk leksak.

Karin Setréus

Erik Helmerson är författare och tidigare journalist på TT-Spektra. Sedan ett par månader tillbaka är han ledarskribent på Dagens Nyheter. När jag jobbade med PR för Sonet Film hade jag en hel del kontakt med honom. Redan då tyckte jag att han var en begåvad kulturjournalist men nu tycker jag att han är helt lysande. Hans ledare om Flipperföräldrar öppnar för en diskussion som jag länge väntat på. Under många år har vi sett curlande föräldrar som inte låter sina barn lära sig av sina misstag och få känna att livet är ibland hårt och orättvist. De curlade barnen faller aldrig – och får då inte heller uppleva känslan av att bli hjälpta upp igen och att jobbiga saker händer – men att man överlever. Psykologer gav sig in i diskussionen och uttalade sig om hur utmärkt flipperföräldrar var för barns utveckling, bloggare i alla åldrar kommenterade och spann vidare på temat.

Jag fick två barn tidigt. Först av alla mina vänner. Idag känner jag många andra föräldrar som fick barn tidigt. Men då var jag ensam. Jag upplever att många av dem som jag ser som Flipperföräldrar är unga, eller rättare sagt, fick barn tidigt. Långt före trettio. Och kanske inte alltid i rätt ordning. Vi är mer benägna att skicka iväg våra barn i livet för att lära sig själva. Ibland den hårda vägen. Men när de faller finns vi där, tröstar, plåstrar om och skickar tillbaka dem ut i den flipperbana som är livet.

De människor som mött motgångar som barn upplever jag ofta som tryggare och med betydligt mer självbevarelsedrift. De har haft motgångar och vet att man kommer ut på andra sidan. Och förstår också att uppskatta medvind. Så alla ni som tror att ni gör era barn en tjänst genom att hjälpa dem med allt, ge dem det bästa av allt, utan motprestation. Tänk om. Lär era barn att kämpa. Det går inte att köpa, eller lära sig i den bästa skolan. Inte heller finns det i det stora huset, äppelträden eller de hembakta bullarna. Och det kommer inte genom att ni hämtar först på dagis. Det kommer genom att göra fel, bli missförstådd, ledsen och besviken. Det kommer genom att våga möta livet från början.

När ska man börja bereda sina barn för den digitala framtidens utmaningar? Den kanske inte är så tokigt ändå, idén som Hyper Island föreslog den 1 april, att starta förskola för 5-åringar. Nu var det visserligen tänkt som ett aprilskämt, men det ligger något spännande bakom det här. Andra verkar ha tänkt samma tanke.

På en förskola i Nacka kommun har man infört Ipaden som hjälpmedel till verksamheten. Med olika appar får barnen möjlighet att träna i språk, matematik och socialt samspel. Förskolelärarna menar att ”många av apparna fyller ett pedagogiskt syfte”. Är detta också ett aprilskämt, en pr-kupp från Apple eller ligger det något bakom, undrar jag. Jag vet inte vad jag ska tro. När artikeln om det här publicerades på Andreas Skogs blogg den 1 april blir man ju tveksam (ska jag gå på ett aprilskämt i alla fall?).

Efter lite googlande bestämmer jag mig för att tro att det är sant.  Varför skulle inte Ipad fungera alldeles utmärkt som verktyg för barns lärande? Vad tror du – sant eller falskt?

Då tycker jag istället att de finska designutvecklarna, Passi och Ripattis svar på att skapa ett ”Barnens Facebook” med sina ”klossar som lär små barn socialt nätverkande” mer kändes som ett aprilskämt. Uppfinnarna har utrustat en klassisk sorteringslåda med sensorer. De kallar produkten IOBR (kan inte låta blir att associera namnet till BRIO).  När barnen placerar en kloss i något av hålen registreras detta och informationen sprids sedan till omvärlden.

Men det visade sig att deras produktidé var genial – som social mediekampanj. Den 31 mars 2011 fick upphovsmännen ta emot utmärkelsen ”Grand Prix” i tävlingen Grand Ones arrangerad av The European Interactive Advertising Bureau, IAB, för sitt framgångsrika sätt att sprida sin information via sociala medier. Mer än 10 miljoner besökare på hemsidan från fler än 65 länder.  Här kan du se deras case.