Foto: Jacob Sempler/Emil Tiismann
Lätt avtrubbade och okontaktbara vandrar de runt på stadens gator. Rör sig långsamt och osäkert. Stoppar upp flödet i trapporna till tunnelbanan. Sitter på bussar. På restauranger. Och i tunnelbanevagnarna. De reagerar mycket lite eller inte alls vid kontaktförsök. Svarar enstavigt och förvirrat. Jag pratar om mobilzombier som lyckligtvis skiljer sig aningen från blodtörstande lealösa zombier på film. Men i likhet med Hollywoodzombier finns de överallt, i alla åldrar och de växer snabbt i antal.
I New Jersey lade demokraten Pamela Lampitt nyligen fram ett lagförslag om att förbjuda människor från att sms:a när de promenerar, med en straffpåföljd om böter på upp till 50 dollar och/eller 15 dagar i fängelse. I höstas bestämde sig den kreativa duon Jacob Sempler och Emil Tiismann för att fokusera på fenomenet mobilzombier. Resultatet blev en serie temporära, flitigt omdebatterade, trafikskyltar som varnade stockholmarna för ouppmärksamma fotgängare. Och för några år sedan upprättades en speciell fil på trottoaren för så kallade mobilzombier i staden Chongqing i Kina.
Som idé betraktat är uppmärksammandet av mobilzombier i form av trafikskyltar och separata gångvägar både rolig och kreativ. Nyheten om mobilzonen i Chongqing genererade tonvis av publicitet över hela världen och även den svenska ”skylt-kuppen” uppmärksammades brett. Att däremot försöka lagstadga bort mobilzombier från gatorna känns inte särskilt effektivt.
Men låt oss ändå leka med tanken.
Ska man försöka få bort dem från gatorna kan man väl göra det ordentligt? Och lagstadga fram en ny, men ändå så bekant, tillvaro för en 70-talist som mig. En tillvaro där föräldrar tittar sina barn i ögonen när de hämtar dem från förskolan. En tillvaro där människor pratar och har roligt tillsammans istället för att föra parallella monologer med ögonen på sina iPhones. En tillvaro där det är helt normalt att inte göra någonting alls den där minuten du inväntar din tur i kassan, eller under den ytterst korta sträckan mellan två stationer på tunnelbanan.
Det är fantastiskt vilka enastående möjligheter den mobiltekniska utvecklingen har gett oss. Numera kan vi konsumera media, shoppa, arbeta och utföra bankärenden när och vart vi vill. Lyckligtvis väljer vi själva hur mycket tid vi vill ägna åt våra mobiler. Om vi vill vara heltidszombier, eller ägna oss åt sysslan på deltid. De allra flesta av oss är i alla fall så pass kloka att vi inser att det är en bättre idé att passera en hårt trafikerad korsning med livet i behåll än att hinna uppdatera inkorgen precis just då. Eller att få iväg det där superviktiga mejlet. Förhoppningsvis gäller det även oss PR-konsulter!
Tia Hellén