Dessvärre blev det inget guld, men att vara nominerad bland de drygt 2 500 bidrag som skickades in gör oss stolta. Vårt nätverk, Porter Novelli, vann inte mindre än 5 (!) guld vilket gör oss till årets mest belönade byrå!

Efter att ha läst drygt 100 av bidragen som blev nominerade och pratat med flera av de byråer som var nominerade på plats har jag tagit med mig mängder av lärdomar hem. Vinner man inte, kan man fokusera på det man lärt sig och bli bättre.

De viktigaste lärdomarna jag har tagit med mig är:

• Presentation är A&O. En bra, kort och intresseväckande förklaring är ett måste för att juryn ska förstå storheten i det man gjort.
• Kreativitet är inte alltid det viktigaste. Det är såklart jätteviktigt, men i de flesta tävlingar finns det flera kategorier som förordar det ”klassiska” PR-hantverket.  Hitta den kategori där ditt bidrag passar bäst. Är du nöjd med en kampanj och kan redovisa varför, finns det oftast en kategori som passar.
• Se till att målen stämmer överens med syftet. Är syftet en säljdrivande kampanj, visa på ökad försäljning; är syftet att förändra bilden av ett företag, produkt eller organisation, visa att ni förändrat bilden; är syftet att rekrytera fler medlemmar till en organisation, visa att ni gjort det. Målet ”skapa redaktionell publicitet till företag x” räcker sällan för att bli nominerad och än mindre vinna.
• Affärsnytta. Ju bättre byråer blir på att tävla och ju mer sofistikerade vi blir på att förklara vårt arbete desto viktigare blir det för oss konsulter att visa att vi förändrar det som vi, tillsammans med våra kunder, vill förändra. Har vi hjälpt kunderna att förbättra sina affärer?
• Formulera ett problem och lös det. Som mottagare av ett case är det väldigt mycket lättare att förstå storheten i kampanjen om det finns en tydlig problemformulering med en tydlig lösning. Jag brukar ofta läsa problemställningen och sen bläddra fram till sammanfattningen av resultaten. Detta går oftast att sammanfatta i en inledande text, ett Abstract som det kallas i forskningsvärlden.

Och så till den, enligt mig och många anda byråers, knäckpunkt: Varför ska man tävla? Att tävla är tidskrävande och det kostar pengar. Att skicka in bidrag kostar pengar, en eventuell resa till prisutdelningen likaså och det kostar pengar att ta fram bra, tävlingsbara case. Ett bra case skriver inte sig självt. Det är ofta när kampanjen är slut som man vet hur man ska lägga upp ett tävlingsbidrag. Under prisutdelningen diskuterade jag frågan med flera andra konsulter, både från Sverige och resten av EMEA-regionen och det handlar till stor del om muskler. Större byråer har fler konsulter, fler tävlingsbara case och en större budget att tävla för. Det ger fler vinster. För en byrå, som Prat PR, med 20 konsulter, är det kännbart, både rent pengamässigt och arbetsmässigt, om flera av konsulterna under perioder fokuserar på att tävla istället för att arbeta med kunder eller sälj. Det är en svår ekvation. Men för mig personligen finns det fyra positiva aspekter som överväger kostnaderna:

1. Kunskap. Man lär sig fruktansvärt mycket. Detta innebär att du kan göra ett ännu bättre jobb för dina kunder nästa gång.
2. Kredibilitet. Man syns och hörs. Detta kräver dock att man blir nominerad och/eller vinner. En vinst ger tyngd och kredibilitet. En oberoende part har granskat ditt arbete och sagt att det är bra, vilket blir som en certifiering när du möter nya kunder.
3. Kundrelationer. Du visar kunderna att du är stolt över ert gemensamma arbete och att byrån satsar på ert samarbete.
4. Kul. Det är väldigt roligt.

Om ni har några frågor, tveka inte att höra av er.

I mars fick det svenska independentmagasinet Fool ”food insanity brilliance and love”  det prestigefyllda priset Best food magazine 2013 på den internationella kokboksgalan i Paris. Fool är ett magasin som utmanar den traditionella formen av matmagasin som vi är vana vid. Från Allers husmorstips mot ett modernare tänk likt det som grundade framgången med exempelvis ICON. Det är på grund av att matkonsumenten har blivit mer medveten och utvecklats till en så kallad ”foodie” som denna förändring sker runt om i hela världen. Det är mot denna framväxande och allt större konsumentgrupp som Fool riktar sig. Med inspiration från mode-, design- och kulturvärlden så försöker skaparna av Fool hålla magasinet seriöst, kul, provocerande och vackert på samma gång. Per-Anders Jorgensen (chef red. Fool) säger att ”Fool innehåller inga recept. Har du någonsin sett sömnadsmönster för kläder i ett modemagasin?”

Det är självklart inte bara Fool som öppnar dörren för alla framväxande foodies där ute. Det finns nu otaliga små och lite större aktörer på marknaden, av varierande kvalitet. Jag tänkte rekommendera ett par stycken som jag gillar.

Fire & Knives
För dig som gillar att läsa om mat. I denna London-baserade tidning skulle jag vilja säga att du hittar det absolut bästa inom matjournalistik. Ett extra plus är korsordet som kommer med varje upplaga.

Acqtaste
Ett kanadensiskt independentmagasin som släppte sitt tredje nummer precis. Med inriktning på den moderna matscenen så överlappar Acqtaste, mat med konst, design, arkitektur, mode, film, och musik. Allt bra i samma magasin helt enkelt.

White Zinfandel
Det här är ett av de mer extrema exemplen på modern matjournalistik. Jag skulle kanske snarare kalla det för ett konstexperiment. Ett litet matkrig i konstigt format som tilltalar mig personligen, och troligtvis exkluderar många andra.

Kinfolk
Ska du ha fest, så kan det vara en idé att investera i ett nummer av Kinfolk. Här presenteras en hel del idéer för små tillställningar med dina vänner. Samtidigt får du en och annan liten novell från nån matkreatör. Framför allt är magazinet fyllt av vackra fotografier och härlig konst, allt från kreatörer som har anknytning till den kulinariska världen på något sätt. Kinfolk är troligtvis det matmagasin som fått mest uppmärksamhet under det senaste året.

The Carton
The Carton, eller Al Cartoona, eller Le Carton från Dubai fokuserar på religionens inverkan på maten vi äter och samtidigt på framväxande, lite mer avantgardistiska matscenen i mellanöstern. Jag har inte läst något nummer än, men det låter fantastiskt.


Gastronomica
Sedan 2001 har Gastronomica publicerat kulinarisk poesi, fiction, och konst i samverkan med genomtänkt matjournalistik. Det gör Gastronomica till ett magasin för alla som vill att det ska vara lite svårt att läsa en tidning. Det här är riktigt pretto och jävligt bra.

Som avslutning så vill jag bara nämna några ord till er som förutspår papperstidningens snara död. Jag är beredd att hävda motsatsen. Papperstidningen kommer att dö lika mycket som vinylskivan kommer att dö. Vi kanske inte kommer att se den lika ofta som tidningar man läser i sin iPad eller Kindle, men den kommer att fortsätta finnas vid liv och framtiden kommer att rymma otaliga av dessa underbara, moderna fanzines om mat dryck umgänge, konst, design, och kultur.

För er som inte vill läsa om mat utan titta på den, så kan jag passa på att rekommendera min favorit matserie från förra året. Eddie Huangs Fresh off the Boat på vbs.com.

Smaklig spis.

Den senaste säsongen av Arrested Development, säsong 3, sändes 2006 i USA. Trots väldigt bra kritik och en lojal tittarskara, nådde den aldrig några höga tittarsiffror, varför Fox valde att lägga ner serien efter den tredje säsongen.

Efter flera år av väntan, prat om en långfilm och framförallt förtvivlan är det nu äntligen dags för en fjärde säsong. För att öka intresset inför nypremiären av serien – som under det sju år långa uppehållet uppnått kultstatus – har man anlitat reklambyrån Ignition, som bland annat ligger bakom den framgångrika kampanjen för filmen Prometheus.

Kampanjen går under namnet ”Insert me anywhere” och bygger på seriens karaktär Tobias Fünke, som spelas av David Cross. Istället för att ödsla tid på att presentera honom väljer jag att dela det här klippet istället:

Kampanjen går i alla fall ut på att den misslyckade skådisen Tobias Fünke ”bjuder” kända regissörer på scener som bara är att klippa in i sina produktioner. Sagt och gjort – Ignition har spelat in 49 klipp med Tobias spelandes olika karaktärer som det är fritt fram för vem som helst att ladda ner och använda. Öppet mål för internet memes, med andra ord.

Så här förklarar Tobias Fünke själv upplägget:

”My most notable roles have been as an understudy for the Blue Man Group and as George Bluth, Sr. in a very special episode of Scandalmakers, but I’m really looking to hone my chops in the film “biz,” as we insiders call it. That’s why I’ve created this Internet video audition reel—so that filmmakers could do away with the annoyance of “casting” and “craft services” to focus on what matters: the actor.”

Jag tror att vi framöver kommer se allt fler kampanjer, likt den här, som så tydligt bygger på bra content. Ju enklare det blir att dela och ju enklare det blir att göra sin egen tolkning av innehållet, desto fler kommer att dela. En ganska enkel logik, som bevisar hur viktigt det blivit att skapa bra innehåll som går att bygga vidare på.

Wired skrev för bara någon vecka sedan om vilken omfattning Arrested Development redan sprids på internet av entusiaster (med för mycket fritid, som vissa säkert skulle kunna påstå). Det här har Ignition tagit tillvara på och tänkt ett steg vidare – hur man kan få folk att sprida ännu mer. Svaret ligger i att man riktar innehållet specifikt till de som förväntas bygga vidare på det, det vill säga de som redan kan en del om videoredigering och känner karaktärerna i serien väl.

Det märks att man gjort sin hemläxa och lagt gott om tid på planning. Nu, ett par veckor efter kampanjens start, börjar vi se resultatet på Youtube. Tobias Fünke dyker upp i allt från Men in Black (min personliga favorit) och The Shining till Star Trek och Wayne’s World.

Ja, det var dagens tips. Dela gärna med dig av andra bra content-kampanjer som fått stor viral spridning!

Hur konsumenter blir påverkade av medier är ett extremt utforskat och väldokumenterat område. Jag, som gammal Medie- och kommunikationsstudent på JMK är i princip uppfödd med ämnet. van Dijk, McQuail och McChesney har lärt oss att massmediernas sätt att återberätta händelser och rapportera om världen följer ett visst mönster. Mönstret ändrar i takt med nya ägare, nya världsordningar och nya politiska doktriner. De är inte neutrala. De är dumma. Typ. Om man inte håller med om att massmedia är dumt, lär man sig hur som helst att det som medierna talar om, visar och debatterar har stor påverkan på hur vi som mottagare skapar vår världsbild.

Rent krasst är det även så att om inte medier (digitala, bloggar, sociala, print, trad. etc.) påverkade människors beteende så skulle jag inte ha ett jobb. Hela grundförutsättningen för PR-konsulters yrke är att den förändring i beteenden som vi, tillsammans med våra kunder, vill åstadkomma i slutändan genererar just förändringar i beteenden. Gott så.

Därför blir jag inte förvånad när jag läser Johanna Parikka Altenstedt på SvD Brännpunkt idag. Hon efterlyser ”modiga journalister som vågar visa att vi blir påverkade av medier, något som hjärnforskare redan vet.” Hon anser även ” Att granska hur vissa i pr-branschen skapar påverkan genom att använda godtrogna bloggare och traditionella journalister som nyttiga idioter är extremt viktigt för hela samhället”. Ja, det är extremt viktigt.

Jag som PR-konsult förväntar mig att den journalist jag pratar med gör sitt jobb. Självklart paketerar jag information utifrån en viss ståndpunkt för att driva en specifik agenda. Det är inget nytt. Fackföreningsrörelsen, politiska partier, företag och intresseorganisationer har gjort det i århundraden. Däremot har PR-branschen vuxit, både storleksmässigt och kunskapsmässigt. Vi blir bättre på att påverka. Det betyder att journalisterna behöver bli bättre på att göra sitt jobb som granskare.

Vi vill påverka, det är vårt jobb. Det är journalisternas jobb att se till så att de nyheter, händelser eller trender vi skapar faktiskt är nyheter, händelser eller trender. Jag tycker allt för ofta att journalister, utan faktagranskning, går på vår linje. Det finns naturligtvis massor av undantag. Men ju svårare medieföretag har att ta betalt, desto mer tidspress sätts det på journalisterna och desto större spelutrymme får vi. Detta är ett debatterat och dokumenterat ämne som jag inte behöver gå in närmare på när andra gjort det bättre.

Det bör tilläggas att vi som bransch oftast inte är ute efter att dupera. Vi vill oftast informera. Därför blir det problematiskt när kampanjer som Black sprids explosionsartat. Det sänker vår trovärdighet. Jag är väldigt imponerad av hantverket bakom Black. Det är en fruktansvärt väl genomförd kampanj. Men precis som jag kan beundra en opera av Wagner kan jag beundra hantverket i kampanjen. Men inte syftet med den. Beundran för yrkesskicklighet behöver inte betyda att ställer sig bakom kampanjen.

Så, journalister. Granska mer. För PR-konsulternas skull, för er skull och för era läsares skull.

Morgonen inleddes med en god och hälsosam frukost från Saltå Kvarn, sedan var dagen igång! Vi presenterade höstens nyheter från våra kunder SOREL, Merrell, Columbia Sportswear, Crocs, Reima, JYSK, Miinto, OnePiece, Gococo, Brandos, Electrolux och HP.

Exklusivt för pressdagen var en Walk In Closet presenterad av Brandos och Electrolux med nyheter ur det nya superutbudet med jeans, väskor och såklart – skor.

10 minute Baby á la Carte fanns på plats med tips och råd för hälsosam mat för barn upp till ett år och vi bjöd på en lättare lunch från Prosciutto di Parma, smoothies från Berries by Astrid och after work med öl från Peroni. Konditorn Gustaf Mabrouk från Delicato bjöd dessutom på fantastisk choklad.

Tack alla ni 95 fantastiska journalister, stylister och bloggare som kom på vår pressdag!
Tveka inte att höra av er till mig om ni har frågor kring våra kunder.

Trevlig helg!

• Upp till 50 procent av digital marknadsföring outsourcas av varumärken (Gartner)
• Ett stort företag har i genomsnitt 178 sociala medier-konton (Altimeter Group)
• Facebooks varumärkssidor har ett genomsnittligt engagemang på en procent. (MediaBrix)
• 86 procent av konsumenternas feedback på nätet håller på att missas av varumärken (Social Media Explorer)
• 70 procent av marknadsförarna söker inte information om konkurrerande varumärken i de sociala medierna. (Loyalty 360)
• 70 procent av konsumenterna föredrar att lära känna ett företag via innehåll, till exempel sponsrade artiklar, snarare än annonser. Statistik visar dock att varumärken spenderar mer på reklam än på denna typ av innehåll. (Content Plus)
• Det genomsnittliga inlägget från en Facebooksida når endast 16 procent av fansen (The Next Web).

Man kan konstatera att det blir allt svårare för företag att nå igenom mediebruset idag och att det är konsumenterna som styr.

Att de största företagen i världen har så många som 178 sociala mediekonton är helt otroligt. Hur använder de dessa kanaler? Företag/varumärken borde välja sociala mediekanaler med omsorg och ställa sig frågan ”var finns målgrupperna?”. Och ännu viktigare – på vilket sätt ska man kommunicera med dessa i de sociala medierna?

Idag är det viktigt att synas på många ställen, men det kräver också att man är aktiv och möter sina fans. För att lyckas i de sociala medierna krävs det en strategi och en målsättning – precis som övrig marknadsföring och kommunikation.

Malin Westmark, praktikant Prat PR Göteborg.

Uppdateringar och nyheter inom sociala medier kommer varje vecka, men i stora drag kan man säga att bilden har och kommer att ha stor betydelse även under 2013, men då kanske i form av både stillbilder och rörliga bilder – som videoklipp och gif-animationer. Facebook har fattat galoppen och kommer i sin nya layout låta bilden ta större plats i din newsfeed. Facebook kallar den nya layouten för ”Personalized newspaper”.

Några av de största sociala nätverken och antalet användare

1. Facebook, 1 000 000 000 användare
2. Twitter, 500 000 000 användare
3. LinkedIn, 200,000,000 användare
4. Instagram, 100 000 000 användare
5. Tumblr, 93 000 000 användare
6. Pinterest, 25 000 000 användare
7. Slideshare, 15 400 000 användare

Twitters framväxt
En kanal som växte mycket under 2012 är Twitter. Twitter har vuxit genom att de har utökat sina funktioner. De har till exempel möjliggjort köp med American Express med hjälp av en hashtag, de har interagerat sin tjänst i flera andra appar och program och köpte till exempel upp videoappen Vine (Läs mer om vad Eric skrivit om Vine här). Twitter sägs ha blivit en mer tillbakalutad aktivitet i Sverige, där man själv kanske inte är så aktiv men ändå gärna tar del av informationsflödet.

Trender i sociala medier år 2013
Vad kommer då att hända inom sociala medier år 2013? Det är svårt att säga. Det kommer säkerligen bli viktigare för företag att jobba med sociala medier och anpassa sociala medier för kommunikationen i affärsmodeller. År 2013 är kanske året då sociala medier blir ännu viktigare för organisationer och de kommer att spela en tydligare roll när nya affärsmodeller utvecklas.

De flesta större företag använder sociala medier och är aktiva idag – det ser man bland annat på reklamfilmer och reklambilder på stan. Genom att företag börjar jobba mer med sociala medier ställer det också högre krav på de som använder det. Sociala medier kräver ständigt underhåll och ett stort engagemang.

Podcast – en outforskad mediakanal
En outforskad och lite obekant kanal är podcasten. Den har funnits sedan 2003 och är som ett slags bloggradio, där vem som helst kan sända och lyssnaren kan ta till sig informationen när den vill. I Sverige blev podcasten populär på bred front först 2006, men har ökat under 2012 och kommer att fortsätta öka under 2013. Som verktyg är podcasten enkel och kan användas av gemene man, men i framtiden kommer vi säkert kunna se fler företag som använder sig av podcasts. Det är också en kanal som bloggare kan tänkas börja använda i större utsträckning. Min spontana uppfattning är att det är en bra kanal för mediekritik, där man ges god tid att förklara sin egen syn på vad som exempelvis skrivs i tidningarna.

Här kan man se en lista på de mest populära poddarna.

Idag existerar podcasten till stor del fortfarande i sin råa form och är ofta kommersiellt oberoende. Frågan är om det kommer att förbli så nu när populariteten ökar.

/Malin Westmark, praktikant på Göteborgskontoret

I år har mediebevakningen varit mer intensiv än någonsin. Och vad beror detta på? Förmodligen flera faktorer. Kanske är det för att Sverige står som värdar för Eurovision Song Contest i maj eller kanske är det faktiskt så har att intresset för Melodifestivalen helt enkelt har ökat. Men så har det ju inte alltid varit. Det har visserligen varit en årlig final sedan starten, men upplägget har ju sett annorlunda ut. Dels offentliggjordes varken låtar eller artister i förväg, och dels så var det bara Schlagerfestivalen, som den kallades på den tiden, en enda gång om året, då under själva finalkvällen.

I dag ser det lite annorlunda ut. Det är svårt att inte nås av den flera månaders långa mediebevakningen av Melodifestivalen. Jag skulle nästan vilja tro att det är omöjligt, så länge man inte bor i en stuga i skogen utan el. Det syns och pratas om Melodifestivalen från morgon till kväll, i traditionella medier såväl som sociala medier. Festivalen ska stötas och blötas in i minsta detalj – av alla. Såväl politiker, mediebranschen, artister som kreti och pleti, alla ska vi få vår beskärda del av schlagerkakan.

Hur kunde det bli så?

Jag tror Christer Björkman gjorde rätt när han 2002 valde att dela upp Melodifestivalen i flera deltävlingar. Genom att göra flera olika tre-stegs-raketer får man ut mer av PR-arbetet och det går att arbeta mer kring olika nyhetsvinklar. Vem/vilka ska leda programmet, vem dejtar programledaren just nu, i vilka städer ska Melodifestivalen hållas, vilka är artisterna, de olika startfälten, vad har programledarna på sig och vem underhåller i pauserna?

Sedan ett par år tillbaka har också SVT valt att anlita PR-konsulter för att öka uppmärksamheten kring Melodifestivalen. Dessa PR-konsulter har förmodligen vid denna tidpunkt också fullt upp inför Eurovision Song Contest, den stora Europeiska schlagerfinalen. Här krävs ett strategiskt och väl genomtänkt PR-arbete för att möta Europas presskår. Vilka budskap ska vi förmedla och hur vill vi visa upp Sverige? Och det är väl också här jag kan tycka att det faktiskt blir intressant. Det är inte längre ett underhållningsprogram som fyller nöjessidorna till bredden i tre månader, utan det blir faktiskt en del av något större som kräver ett varumärkesarbete för hela Sverige… No pressure!

Från 2009 till 2011 har antalet artiklar som handlar om Melodifestivalen legat på en jämn nivå för att sedan öka under 2012. I år (1 januari-7 mars) har det hittills publicerats 15 600 relaterade artiklar om Melodifestivalen, mer än någonsin tidigare, med råge. Det är näst intill dubbelt så många artiklar som under samma period 2011 med ett PR-värde som ligger i mångmiljonklassen. Men det är inte bara Melodifestivalen som kan beräkna ett högt PR-värde. I och med festivalturnén får även de olika arrangörsstäderna en hel del publicitet. Sundsvall, Karlskrona och Skellefteå har alla räknat med ett PR-värde som är högt. Malmö har räknat med ett PR-värde under Eurovison Song Contest som motsvarar 500-700 miljoner kronor.

Är det en peak vi ser, eller kommer bevakningen öka även under nästa år? Svårt att säga, men vad vi vet är att Melodifestivalen har lyckats att nå en ny målgrupp, eller snarare flera olika målgrupper. Det är Seanbananare, pudelrockare, småtjejer och Visual kei-lovers… Ja, så gott som alla finns representerade i Gott & Blandat-påsen.

Men i lördags tog det slut. Nu är veckor av hoppande, skrikande och skrattande hos de 3,2 miljoner schlagerrävarna över. Vi vet vem som får åka hela vägen till grand finale i Malmö. Dessvärre blev det inte Anton Ewald.

Allt detta för en vecka på en ö i en stad med en ringmur i Östersjön.

Alla är naturligtvis inte odelat positiva till Almedalen. Journalisten Oisin Cantwell tweetade exempelvis i veckan ”Noterar att många av dem som gnäller på Maramö själva inte tvekar att åka till det exakt lika meningslösa Almedalen”. (Maramö är namnet på den ort där Alliansen i veckan hade stormöte). Det har skrivits flertalet artiklar på temat ”det är svårt att nå ut i Almedalen”. Det är det.

Att vara i Almedalen är som att vara på en vuxnare version av Sweden Rock. En vecka då kommunikations- och politiknördar är coolast. De står i centrum. Man slipper jämföra sig med hipsters. Man har på sig mörk kavaj, blåjeans, vit skjorta och svarta skor om man är kille och mörk kavaj, blåjeans, vit skjorta och svarta skor om man är tjej. Det är likriktat, relativt ospännande och riktigt roligt. Jag tycker det är riktigt, riktigt roligt att vara i Almedalen. Nyttigt? Absolut, särskilt ur fortbildningssynpunkt. Jag lär mig massor genom att delta i seminarier, prata med kollegor på Donners Brunn och andra barer på Hästgatan. Så, jag uppskattar tillställningen, intresserar mig för flertalet seminarier ur ett kommunikationsperspektiv. Jag gillar det.

Men, jag tror att skepsisen mot Almedalen kommer av tre huvudsakliga orsaker:

• Mätbarhet – jag har tjatat om detta tidigare, men det är viktigt. Många kunder jag talat med är av inställningen ”alla andra gör ju något, så då måste vi!”. Det är inte en bra anledning till att förlägga en kommunikationsaktivitet till det som antagligen är det nyhetstätaste stället i Sverige. Syns man inte i Almedalen, finns man inte. Problemet är bara att även om man faktiskt finns i Almedalen är det inte säkert att man syns. Och hur vet man att man syns? De flesta byråer arbetar med olika variabler för att mäta hur väl man lyckades med sin kampanj i Almedalen. Men eftersom det fortfarande råder stor oklarhet i samhället generellt och i vår bransch i synnerhet om hur man mäter PR blir detta en stor fråga. Att veta att man synts och därigenom FINNS i den lilla pseudovärld Almedalen är, är svårt. Många är de företag och organisationer som genomfört aktiviteter i Almedalen och i efterhand inte vetat vad det gett, förutom att de faktiskt var där.
• Almedalen är en pseudovärld – Ja, i viss mån är det det. Men faktum är att många som beger sig in i pseudovärlden faktiskt har stor påverkan på Sverige i stort. Rent marknadsekonomiskt tänker jag att flertalet organisationer, företag och politiska partier inte skulle fortsätta att strössla pengar över Almedalen om det inte var viktigt för dem, och gav något resultat.
• Alla kan inte vara med och påverka – Nej, det kan de inte. Men det kan ”alla” inte i vanliga fall heller. Det må låta cyniskt, men det är sant. The little guy, eller ”the small people” som Svanberg skulle sagt, har sällan lika stor chans att påverka som en stor organisation eller ett stort företag. När det kommer till opinionsbildning, eller lobbying, är det bra att ha stora muskler vilket underlättas av djupa fickor.

Med detta sagt: det finns mycket att säga om inramningen av Almedalen. Bör det ens kallas politikervecka längre? Det är ju kommers, ett Kiviks marknad för diverse ”beslutsfattare”. Men för mig är det som sagt riktigt intressant att vara på plats. Det finns flera fördelar med att offentligt tillsatta, företag, organisationer och påverkare av alla dess slag ses under ett offentligt (nåja) forum. Mycket bra tenderar att hända när mängder av människor med olika agendor träffas och umgås i den tryck-kokare som livet innanför murarna erbjuder. Jag tycker absolut att Almedalen behövs.

Men, jag eftersöker ett Almedalen för kommunikatörer. Föreställ dig hundratals PR-konsulter, kreatörer, lobbyister och strateger instängda i en liten ort under en vecka, pratandes för vår skull, inte någon annans. Det är lätt att glömma bort att även vi är en bransch, men som bransch är vi lite apart. Vi är en bransch som lever på att föra fram andra branscher. Men vad vill vi, egentligen? Diskussionen om PR drivs framåt av organisationer som Precis, Svenska PR-företagen, KOMM och PR of Sweden, men allt som oftast handlar diskussionen om hur vi ska bli bättre på att föra fram andras åsikter. Även genom IPRA och på diverse tävlingar med kommunikationsfokus drivs frågan, men ofta på en internationell nivå, och sällan med Sverige i fokus.

Det finns ett stort behov för PR- och kommunikationsbranschen att träffas, diskutera metoder, mätning, spårbarhet etc. i ett större forum som exempelvis Almedalen, men för VÅR skull. Ett aber här är att det skulle vara svårare för byråerna att motivera kostnaden för sina kunder och vi då skulle behöva bekosta kalaset själva. Men vi bör bekosta vår egen fortbildning. Det behövs, det är viktigt och väldigt, väldigt roligt.

Logo Movimento 5 Stelle, Photo Credits www.beppegrillo.it/movimento/

Since 2009 I have been following with interest Beppe Grillo, former comedian and leader of the protest grass-root movement Movimento 5 Stelle, M5S (here a blog post I wrote  2009).  The fact that Mr Grillo had been censured from Italian TV in the last decade (and note, not only from Berlusconi’s private channels but even from the public service RAI), and systematically ignored or boycotted by Italian mass media (well, let´s talk about press freedom, Italy was recently ranked at number 57, after Botswana and Niger in a chart by Reporter Without Borders), made him obliged to choose other channels to let his protesting voice heard.

In a country where TV is the primary source of information for 97% of the citizens, and where in the last decades TV has changed the culture of the nation (see Erik Gandini’s awarded documentary Videocracy to have a deeper understanding of this nation-wide brain washing campaign), where the major papers belongs to the two main blocks and internet penetration is not as clear as in other countries, it´s a great challenge to reach out to citizens. Especially if you have a message that is inconvenient for the traditional political elite in power. In Sicily, where M5S was the biggest party in regional elections 2012, Grillini, as the followers of Grillo are called, cut bloated council wages from €15,000 to €2,500 and plan to use the excess to find microcredit schemes.  Revolutionary, in a country where politicians from the right to the left have lost their credibility due to their unethical, if not criminal, behavior.

Mr Grillo started already in the 80’s, as a caustic comedian, to contest the wide corruption of Italian politicians from every party, and this led to his ban from Italian public and mediatic scene. But Mr Grillo is a fighter, and in many way an innovator.  Only after many Italians asked him to enter into politics to save Italy, he did it. In a revolutionary way for Italy, which under many aspects is still an old and bureaucracy paralyzed country.

Mr Grillo used the only channel he had left at his disposal: the web. He started his own blog, which soon became one of the 10 most read blogs in the world. He started to blog in Italian, English and Japanese (another interesting distinction mark from the majority of Italians who can´t communicate in other languages than their mother tongue, and are not so interested in what is going on outside Italy).

He used the power of the web to reach a large number of citizens who didn´t feel they were represented by the politicians in charge, and were frustrated by the lack of credibility, ideology and integrity of the corrupted and immune political caste. He created, together with an handful of young and driven Italians, The Five Stars Movement (Movimento 5 stelle) a simple but understandable program focusing on health, environment, public transport, connectivity and education. The movement succeeded in expressing the frustration shared by many Italians, and in only 3 years grow huge.

Full Piazza Duomo in Milan, Photo Credits www.beppegrillo.it

Mr Grillo learnt from Obama’s grassroot strategy campaign, talked to the people in a direct and straightforward way and organized meetings in the biggest Italian cities. Thanks to word of mouth and to the engagement of a great number of volunteers, this was achieved while not spending 1 Euro from the public finances to promote its party. M5S, in contrast to all the other parties, selects its spokespersons on the internet, through a safe and credible process. Thereby avoiding to overload the already broken Italian financial situation. Using citizens’ tax money would have been a further burden in a country suffering a severe crisis.

M5S’s meetings in the Italian squares attracts huge masses: it´s estimated that there were 800 000 people in Rome, and 400 000 in Milan, something that has not happened in ages. Grillo likes to stress the fact that everything, from technique, logistic, transfers, are done by idealists and volunteers who believe it´s still possible to change Italy, and they haven´t used public funding (government funded subsidies to political parties is something M5S wants to remove). M5S slogan became ”Honesty will become trendy again”.

Mr Grillo has a fiery temper, a fighter and a caustic and charismatic speaker. He´s not a diplomat, and this has caused criticism against his leadership, especially when he decided to welcome foreign press, but not Italian, backstage to M5S’s meetings in the Italian squares. Another clear and strong sign of protest against the current situation, and a complaint to the lack of credibility and freedom of press in the country, according to Mr Grillo.

Today, when the results reveal that M5S got 25 % of the votes, I think it´s going to be more interesting and exciting than ever to follow the development of this grassroot movement, and of the Italian political scene. Let´s see if the internet has become stronger than the TV when it comes to change the Italian mentality and identity. Good luck Italy, and remember: ”Yes, You Can”!